Kamphundar – intervju med Irene Westerholm

Vi har pratat med Irene Westerholm om kamphundar. Det figurerar många myter kring hundtypen, men vad stämmer egentligen? Irene kallas ofta för kamphundsexpert. Hon är etolog, hundinstruktör, driver företaget Hundläroverket och har skrivit boken Kamphundsboken tillsammans med Åsa Tova Bergh. Kamphundar ligger henne väldigt varmt om hjärtat! Hon bor tillsammans med sin familj och 4 hundar på en gård utanför Stockholm där hon även har sin verksamhet. Hennes största drivkraft är att ge ökad kunskap och förståelse för djurs beteende och genom det kunna minska lidande.

De flesta har nog hört talas om kamphundar, men vad är en kamphund egentligen? Kan du ge exempel på några hundraser?

Det beror på hur man definierar! Kamphund kan innebära en hund oavsett ras, som tränats till kamp i någon form. Men en annan vedertagen definition är att vi menar en hund tillhörandes en ras/raser som historiskt selekterats för kamp i någon form. Och det är många, eftersom hetsning i olika former varit vanligt under olika tidsepoker, i olika världsdelar och kulturer. Så med den definitionen är bedlingtonterriern lika mycket kamphund som akita inun, som boxern och som dogo canario. Till sist har vi den definition jag tror att de flesta av oss använder – att vi menar de hundraser av bulldoggtyp som direkt eller indirekt selekterats för hundkamp, som American Bullldogg, American Bully, American Staffordshireterrier, American Pit Bull Terrier, Staffordshire Bullterrier och även Bullterrier och Miniatyrbullterrier. Det är ingen väl avgränsad grupp, eftersom en del raser vi har idag uppkommit med inslag av dessa bulldoggraser, men det är denna grupp detta blogginlägg handlar om. Men det finns mer att nämna – det finns även raser från olika genetiska hundtyper som fortfarande idag selekteras för hundkamp, i olika delar av världen. Eftersom dessa raser inte gynnas av fokus på detta i ett blogginlägg väljer jag att inte nämna dem här.

Hur har vi människor använt kamphundar genom historien?

Till underhållning, till tävling, till praktisk nytta såsom i gripande jakt, till användande i boskapshantering och slakt, och i dagsläget som sociala tjänstehundar, tävlingshundar inom olika sporter och framförallt som de fantastiska kärlekssspridare de är till människor.

Kamphundar har fått ett väldigt dåligt rykte i media. Vad tror du det beror på?

Under början av 1900-talet var just American Pit Bull Terrier en ras känd som ”the all american dog”, hyllad och vördad för vad människor då uppfattade som hjältemod, lojalitet, styrka och mod. Den prydde värvningsposters till amerikanska armén och framstod på så sätt som en amerikansk ikon.

Men efter världskrigen kom andra raser på modet och både American Pit Bull Terrier och American Staffordshireterrier föll i glömska, för att fortleva som gårdshundar, kamphundar och jakthundar på rancher. Då jourmalister fick upp ögonen för den amerikanska djurhållningen under slutet av 60-talet, under förarbetet med Animal Welfare Act (den nya nationella djurskyddslagstiftningen som även kom att omfatta användande av djur i hetsning), blev fokus ett annat än några decennier tidigare. Hundkamperna hade mist sin acceptans och nu drogs paralleller mellan användande av hundar i kamp och tendenser till aggressivitet. Detta stod helt i kontrast med vad hundarna associerats med tidigare och de egenskaper hundarna faktiskt bar på, då användandet i kamp enligt de matchregler som även då användes, förutsatte att hunden var fullkomligt hanterbar av människor, även under slagsmål.

Ett mediadrev påbörjades efter att en krönika publicerats i amerikansk press, och skapade en efterfrågan efter hundar som påstods vara farliga. Och i fel händer kan vilken hund som helst utvecklas åt ett negativt håll. Bettolyckor började ske med ett ännu större mediadrev som följd och denna snöbollseffekt har vi än inte sett slutet på. Det har gått så långt att hundraserna är förbjudna i vissa stater i sitt hemland och att stora lobbyorganisationer satsar sanslösa pengar pengar på utrotningskampanjer. Många hundägare har fått sina familjemedlemmar avlivade utan annat fel än att de bär på ”fel gener” och drabbats av människans rädsla och illvilja. Människor flyr sina hemländer för att rädda livet på sina hundar och världen ser på utan att agera. Jag tror att alla som blivit förälskade i en hund kan sätta sig in i den fasa det innebär att leva med ett dödshot hängandes över sin vän – utan möjlighet att påverka. Och det är vad som sker i många av länderna med BSL (breed specific legislation).

Det figurerar en del myter i hundvärlden kring kamphundar, vilka kan man slå hål på?

De har inga käkar som kan låsa sig. Men de är, precis som många andra hundtyper, avlade för att inte vilja släppa när de väl har ett bra grepp, en egenskap vi ser hos hunddjur i stort.

De är inte avlade för aggressivitet. Inte mot människor (då detta sätter käppar i hjulet för hanterbarheten) men inte heller under kampsituationer (som snarare premierar jaktbeteenden). Det finns många andra myter också, som att apbt inte skulle vara en rasren hund (den är stambokförd sedan 1898!), att hundar med röd (opigmenterad) nos skulle vara extraordinära annat än i färg, att de har ett degenererat kroppsspråk… Gällande det sistnämnda vill jag påstå att min erfarenhet sedan 20 år tillbaka är att de oklanderligt läser av andra hundar och förmedlar sina intentioner väl. Men de har kanske inte samma intentioner i sociala interaktioner som koppelhållaren hoppas på, och då uppstår missförstånd.

Många hundägare menar att om man lägger ner mycket tid på att socialisera sin kamphund är det inga problem att regelbundet låta den hälsa på främmande hundar i rastgårdar eller rastområden. Vad säger du?

Det är att leka med elden..! Regel nummer ett: respektera hundens genetik! Du måste vara medveten om vad dessa hundar selekterats för under sekler och inse att några decenniers avel för utseende inte kan ändra på vad hunden bär med sig. Beteenden är ALLTID beroende av både arv och miljö, och sker alltid i interaktion med omgivningen. Med andra ord – du kanske inte har en hund som kommer starta ett slagsmål, men mycket troligt en hund som inte kommer tacka nej om den bjuds in, och den har förmodligen både fysiska och mentala kvaliteter för att gå segrande ur striden. ”You can’t take the fight out of the dog, but you can take the dog out of the fight!”

Lägg hellre ned tid och energi på att ge hunden associationer till andra hundar som bygger på lugn och avslappning. Låt hunden leka med dig och sikta på lugn samvaro med kända andra hundar i första hand. Men – vi måste också komma ihåg att hundar inte alltid läst sin rasbeskrivning. Det finns naturligtvis hundar av kamphundstyp som trots erbjudanden inte slåss. Precis som det finns stövare som inte vill jaga. Men en kvalificerad gissning är att de är i minoritet.

För vem passar en kamphund?

För den hängivne. Den som är hängiven att träna fysiskt. Den som är beredd att tacka nej till samvaron i hundrastgårdar. Den som accepterar att hunden bär på ett förflutet där dess förfäder spillt mycket blod för sina människor. Och den som kan vörda dem för det.

Vilka råd skulle du ge till en nybliven kamphundsägare?

Tjaaaa… Läs på, var kritisk och läs mer. Förkovra dig i historieböckerna som visar hundarnas bakgrund utan filter som den som sociala medier påbjuder. Läs på om belöningsbaserad träning och skippa tv-programmen om hundar. Ta hunden för vad den är: gullig, lättstressad, stark, koppelstretande, människoälskande och förmodligen slagsmålssugen om tillfälle ges. Respektera deras bakgrund och vörda deras förfäder. Lyssna på hunden om den behöver sova i sängen under täcket med dig och vara din stressindikator då den påkallar din uppmärksamhet med jämna mellanrum. Ge den stöttning då den behöver det och vettig sysselsättning. Gå en hundkurs för någon med adekvat utbildning och med belöningsbaserade träningsmetoder i fokus. Ge hunden av din tid och din själ – den ger tusenfalt tillbaka och är många gånger våra etiska vägledare om vi bara lyssnar. Och läs Kamphundsboken då vi ger ut den igen.

Vilka hundsporter och aktiveringsformer passar en kamphund?

De flesta av dem är individer med en stor vilja av att ta i med kroppen – vilket de också selekterats för. Låt dem få dragträna med kätting, låt dem få bära klövjeväskor eller viktselar, sträcka på benen invid din cykel eller på en mill nån gång per vecka. Tänk styrketräning framför kondition och premiera stressfria motionsformer. I stort upplever jag dem som lättränade med (för individen) rätt belöning. Jag har tävlat agility, viltspår, rallylydnad, tävlingslydnad (upp till LKL3), nosework och weightpull med mina under årens lopp.

Vad är det bästa med kamphundar? <3

Jag tror jag redan prickat in det i ovanstående text. Men som tillägg – kontrasten mellan ett hårt yttre och ett mjukt inre. Att de aldrig ger upp. Och det gör inte jag heller 😉

Du kan läsa mer om Irene, Kamphundsboken och hennes företag Hundläroverket här!